Malin Nystrand

Hej!

Nu var det ett tag sedan jag skrev sist, en hel del har hänt och jag tänkte berätta om det i en sammanfattning av hela säsongen.

2014 - team rytger

Jag börjar från början, januari.. 
4:e januari åkte jag till spanien i 2veckor för att få många timmar på cykeln. Efter att jag haft knäproblem sedan slutet av oktober 2013 så var träningen upplagd lite annorlunda, jag körde stretch och massage flera gånger om dagen för att bli bra i knäet som redan förstört stora delar av min vinterträning. Jag började känna mig bättre i knäet men efter en vecka i spanien blev jag sjuk, och sjuk var jag i 3-4 veckor. 

I mitten av februari tränade jag hårt igen och laddade förfullt för säsongstarten den 1 mars. Jag hämtade hem min nya cube och begav mig senare mot Belgien för att köra Omloop het nieuwsblad. Hela mars månad var jag bortrest med laget, vi tävlade 6-7 stora UCI tävlinga under de första 2veckorna i mars och körde årets första världscup Boels Rental Ronde van Drenthe. Alla starter gav mig erfarenhet och jag lärde mig något nytt varje gång. I mitten av mars åkte vi från Holland till Italien för att träna ihop hela laget, både elit och juniorlaget. Ett bra träningsläger med många höjdmeter och många timmar. 
Efter Italien var det några lugna dagar innan vi körde sista tävlingen i mars Gent-wevelgem, tyvärr blev jag magsjuk på morgonen, men jag startade i tron att jag bara var nervös, åksjuk eller liknande. Tvingades bryta loppet redan efter 20km och hade en fruktansvärd hemresa kommande två dagar. 

I april startade säsongen i Sverige och jag kom självklart till start. Min utlandskalender var tom så jag tävlade allt jag kunde i Sverige. Säsongen flöt på och jag fick ett fåtal pallplatser under våren i Sverige. Jag tappade i vikt och blev bättre och bättre. Jag firade min student, blev sjuk och cyklade SM utan framgång. Sen började jag komma igång igen, såg fram emot sveriges största etapplopp U6 cycle tours.

U6 - 
Vi ställde upp med 4 cyklster från team rytger, jag, Anna Pålsson, Nina Schultz och Ellinor Huusko. Tävlingen inleddes med en prolog som alla genomförde helt okej. Andra etappen gick lungt på en nästan helt platt bana, jag tvingades ta service men tog mig tillbaka och etappen slutade i klungspurt där min teammate Nina vann! 

Tredje etappen blev inte längre än några hundra meter för min del. Mastern släppte och farten var direkt uppe i 50km/h och då smäller det. Jag var lite längre bak i fältet och såg när vurpan "började", jag såg min lillasyster slå i marken och jag hörde henne skrika. Jag trampar på och tror att jag ska klara mig, tills tjejen framför mig helt plötsligt ligger ner, jag flyger över styret och landar på armen och magen/bröstet. Jag tappar luften så tvingas ligga kvar en stund, hela tiden hör jag min syster skrika av smärta. Sjukvårdare kommer och frågar hur det är, jag har bara lite ont i armen så jag reser mig och går bort mot min syster som fortfarande ligger ner. Jag frågar hur hon mår och vart hon har ont, kontrollerar att hon kommer överleva i stort sätt. Jag ser min servicebil och ser att de fixar till Ninas cykel, jag går tillbaka till min cykel och tar med den till min syster. Jag kollar snabbt över cykeln och frågar sedan lillasyster Emma om det är okej att jag cyklar vidare. Hon säger att det är okej. Jag och Nina påbörjar våran pace tillbaka till klungan, Nina frågar bakom bilen hur jag mår, jag svarar bara att min syster ligger kvar.. Efter 2-3 km vänder jag. Jag kunde inte lämna min syster skadad. Jag hjälper till att lyfta Emma henne åt sidan och förbereder för att ambulansen skall komma. Får en utskällning av min far för att jag brutit loppet. Jag ber min pappa att stanna för att ta hand om resten av familjen som skall tävla. Jag åker med Emma till sjukhuset där hon röntgas på flera ställen i kroppen. Hon får tillslut åka hem med en spricka i foten, stukad handled, skrapad. Efter att mitt egna adrenalin tog slut någonstans i ambulansfärden börjar jag bli stel i armen. Som man blir när man skrapat sig. Jag tvingas till röntgen och åker hem med gips. Två frakturer i armbågen. Jag var chockad. Hur kunde den vara bruten.
Dagen efter sökte jag vård igen då för mina revben, dem var inte av med hade antagligen sprickor. 

3 veckor på trainern. 

Gips av.

Rehab.

Tävling, ja, 10dagar efter gipset är av tävlar jag igen. Lite rädd, lite nervös.Osäker på hur stark jag är efter trainer träningen. Det gick bra, jag blev nöjd. Jag kände mig nästan starkare än innan krashen. 

Jag tävlade resten av säsongen i Sverige men undantag för Ladies tour of Norway. Hemma i Sverige gick det helt okej bra men bakslaget kom när jag körde världscupen i Vårgårda, jag laddar upp och vill visa upp mig eftersom det är på "hemmaplan". Lagtempot blev alldeles för hårt och jag gör fel från början. Jag blir avkörd och besviken på min själv. Linjeloppet blev inget bättre, jag var knappt med från start. antagligen lite prestationsångest.

Då tog jag snacket med min team manager, sa att jag ville ha en paus från laget. Jag kände bara att jag ville bli bättre innan jag körde fler världscuper. 

OCH så blir det. 

Jag vill tacka Team Rytger & Brian för detta året. Det har varit lärorikt och spännande. Jag önskar all lycka åt mina teammates från 2014. 

Det blev endå ett rätt bra år. Trots att jag är förstaårs och trots mitt armbrott. Jag är nöjd hur säsongen avslutades på de svenska tävlingarna.  

Jag gjorde dessutom en "vikt resa" från slutet av mars till juli då jag gick ner 8kg, vilket antagligen hjälper mig en bit på vägen. 

Bilder från säsongen: